Wiktionary

ärla

Swedish edit

Etymology edit

Inherited from Old Norse ertla, diminutive of Old Norse arta, from Proto-Germanic *artǭ, whence also Swedish årta. Compare Norwegian Nynorsk erle, Faroese erla, Icelandic erla

Pronunciation edit

Noun edit

ärla c

  1. a wagtail
  2. Alternative spelling of arla (“early [morning]”)
    • 1649, Jacobus Petri Chronander, Bele-Snack, Eller Een Ny Comœdia, page 25:
      Hon är tigh bättre än Guld och Pärla,
      Sitt hws achtar hon ärla och särla.
      She is better than Gold and Pearl,
      She attends to her house early and late.

Declension edit

Declension of ärla 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative ärla ärlan ärlor ärlorna
Genitive ärlas ärlans ärlors ärlornas

Hyponyms edit

References edit

Anagrams edit

Retrieved from "https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=ärla&oldid=78299894"