överenskomma
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
överenskomma (present överenskommer, preterite överenskom, supine överenskommit, imperative överenskom)
- Rare form of komma överens; to agree
Conjugation edit
Conjugation of överenskomma (class 4 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | överenskomma | överenskommas | ||
| Supine | överenskommit | överenskommits | ||
| Imperative | överenskom | — | ||
| Imper. plural1 | överenskommen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | överenskommer | överenskom | överenskoms, överenskommes | överenskoms |
| Ind. plural1 | överenskomma | överenskommo | överenskommas | överenskommos |
| Subjunctive2 | överenskomme | överenskomme | överenskommes | överenskommes |
| Participles | ||||
| Present participle | överenskommande | |||
| Past participle | överenskommen | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||