överrumpla
Swedish edit
Etymology edit
From German überrumpeln (“to take by surprise”), from German rumpeln (“to rumble; to be noisy”). Cognate of Danish overrumple.
Verb edit
överrumpla (present överrumplar, preterite överrumplade, supine överrumplat, imperative överrumpla)
Conjugation edit
Conjugation of överrumpla (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | överrumpla | överrumplas | ||
| Supine | överrumplat | överrumplats | ||
| Imperative | överrumpla | — | ||
| Imper. plural1 | överrumplen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | överrumplar | överrumplade | överrumplas | överrumplades |
| Ind. plural1 | överrumpla | överrumplade | överrumplas | överrumplades |
| Subjunctive2 | överrumple | överrumplade | överrumples | överrumplades |
| Participles | ||||
| Present participle | överrumplande | |||
| Past participle | överrumplad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms edit
See also edit
References edit
- överrumpla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- överrumpla in Svensk ordbok (SO)
- överrumpla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)