Armenian edit

Etymology edit

ան- (an-) +‎ օթեւան (ōtʻewan)

Pronunciation edit

Adverb edit

անօթևան (anōtʻewan)

  1. homelessly, without a shelter
    • 1882, Raffi, Davitʻ Bek [Davit Bek] :
      Իսկ ինքը անտուն, անտեղ, անօթեւան թափառում էր երկրից երկիր, որպես մի արկածախնդիր ասպետ, որին իջեւան էին տալիս միայն այն պատճառով, որ նրանից վախենում էին։
      Isk inkʻə antun, anteġ, anōtʻewan tʻapʻaṙum ēr erkricʻ erkir, orpes mi arkacaxndir aspet, orin iǰewan ēin talis miayn ayn patčaṙov, or nranicʻ vaxenum ēin.
      While he, without a home, without a place, homelessly wandered from country to country, like an adventure-seeking knight, who received shelter only because people were afraid of him.

Adjective edit

անօթևան (anōtʻewan) (superlative ամենաանօթևան)

  1. homeless

Declension edit

Noun edit

անօթևան (anōtʻewan)

  1. homeless person

Declension edit