belägrare

Swedish

Etymology

From belägra +‎ -are. Cognate of English beleaguerer.

Noun

belägrare c

1. agent noun of belägra

Declension

Declension of belägrare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	belägrare	belägraren	belägrare	belägrarna
Genitive	belägrares	belägrarens	belägrares	belägrarnas

Further reading

• belägrare in Svenska Akademiens ordböcker