erövrare

Swedish

Etymology

erövra +‎ -are. Attested since 1749. Cognate of German Eroberer.

Noun

erövrare c

1. conqueror

Declension

Declension of erövrare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	erövrare	erövraren	erövrare	erövrarna
Genitive	erövrares	erövrarens	erövrares	erövrarnas

Related terms

• erövra
• erövring

References

• erövrare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• erövrare in Svensk ordbok (SO)
• erövrare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)