föröka
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
föröka (present förökar, preterite förökade, supine förökat, imperative föröka)
- to reproduce, to generate offspring
Conjugation edit
Conjugation of föröka (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | föröka | förökas | ||
| Supine | förökat | förökats | ||
| Imperative | föröka | — | ||
| Imper. plural1 | föröken | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förökar | förökade | förökas | förökades |
| Ind. plural1 | föröka | förökade | förökas | förökades |
| Subjunctive2 | föröke | förökade | förökes | förökades |
| Participles | ||||
| Present participle | förökande | |||
| Past participle | förökad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms edit
See also edit
- avla (“to breed”)