författa
Swedish edit
Etymology edit
From Middle Low German vorvaten (“to compose, write”), equivalent to för- + fatta.[1] Cognate with Danish forfatte, Norwegian Bokmål forfatte, Norwegian Nynorsk forfatte, forfatta and German verfassen.
Verb edit
författa (present författar, preterite författade, supine författat, imperative författa)
Declension edit
Conjugation of författa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | författa | författas | ||
| Supine | författat | författats | ||
| Imperative | författa | — | ||
| Imper. plural1 | författen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | författar | författade | författas | författades |
| Ind. plural1 | författa | författade | författas | författades |
| Subjunctive2 | författe | författade | författes | författades |
| Participles | ||||
| Present participle | författande | |||
| Past participle | författad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||