förtöja
Swedish edit
Etymology edit
Borrowed from Dutch vertuien (or Middle Low German vortoien), from Dutch tuien. Cognate of Danish fortøje. Original sense was likely close to "tie up". See also German vertäuen.
Verb edit
förtöja (present förtöjer, preterite förtöjde, supine förtöjt, imperative förtöj)
Conjugation edit
Conjugation of förtöja (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förtöja | förtöjas | ||
| Supine | förtöjt | förtöjts | ||
| Imperative | förtöj | — | ||
| Imper. plural1 | förtöjen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förtöjer | förtöjde | förtöjs, förtöjes | förtöjdes |
| Ind. plural1 | förtöja | förtöjde | förtöjas | förtöjdes |
| Subjunctive2 | förtöje | förtöjde | förtöjes | förtöjdes |
| Participles | ||||
| Present participle | förtöjande | |||
| Past participle | förtöjd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Antonyms edit
Derived terms edit
References edit
- förtöja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- förtöja in Svensk ordbok (SO)
- förtöja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- förtöja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- förtöja in Svenskt nautiskt lexikon (1920)