förtöva
Swedish
Etymology
för- + töva, cognate with Old Swedish fortöva, from Middle Low German vortoven (delay, wait, obstruct)
Verb
förtöva
Conjugation
Conjugation of förtöva
| Active | Passive | |
|---|---|---|
| Infinitive | förtöva | förtövas |
| Present tense | förtövar | förtövas |
| Past tense | förtövade | förtövades |
| Supine | förtövat | förtövats |
| Imperative | förtöva | — |
| Present participle | förtövande | |
| Past participle | förtövad | |
Related terms
- förtövan
- förtövelse
- oförtövad
References
- förtöva in Svenska Akademiens ordbok online.