glänsa
See also: glansa
Swedish edit
Etymology edit
From glans (“shine, brilliance”).
Verb edit
glänsa (present glänser, preterite glänste, supine glänst, imperative gläns)
- to shine (reflect light)
- Han städade köket tills det glänste
- He cleaned the kitchen till it shone
- 1891, “Betlehems stjärna (Gläns över sjö och strand) [Star of Betlehem (Shine over lake and shore)]”, Viktor Rydberg (lyrics), Alice Tegnér (music):
- Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran. Du som i Österland, tändes av Herran.
- Shine over lake and shore, star from [out of] afar. You, who in the East, were lit by the Lord.
- to shine (excel)
Conjugation edit
Conjugation of glänsa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | glänsa | — | ||
| Supine | glänst | — | ||
| Imperative | gläns | — | ||
| Imper. plural1 | glänsen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | glänser | glänste | — | — |
| Ind. plural1 | glänsa | glänste | — | — |
| Subjunctive2 | glänse | glänste | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | glänsande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms edit
References edit
- glänsa in Svensk ordbok (SO)
- glänsa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- glänsa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)