Swedish edit

Etymology edit

här +‎ skara, like German Heerschar

Noun edit

härskara c

  1. (dated) a host (of soldiers), an army
    I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade
    And suddenly there was with the angel a multitude of the heavenly host praising God, and saying (Luke 2:13)

Declension edit

Declension of härskara 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative härskara härskaran härskaror härskarorna
Genitive härskaras härskarans härskarors härskarornas

References edit