höga

See also: hoga

Swedish

Etymology

verb: hög +‎ -a

Pronunciation

• IPA^(key): /høːɡa/

• Audio

  (file)

Adjective

höga

1. inflection of hög:
   1. definite singular
   2. plural

Verb

höga (present högar, preterite högade, supine högat, imperative höga)

1. to pile, to put (snow) in a (neat) pile (rather than just shovel it to the side at random)

Conjugation

Conjugation of höga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	höga		högas
Supine	högat		högats
Imperative	höga		—
Imper. plural1	högen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	högar	högade	högas	högades
Ind. plural1	höga	högade	högas	högades
Subjunctive2	höge	högade	höges	högades
	Participles
Present participle	högande
Past participle	högad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.