högakta
Swedish edit
Etymology edit
hög + akta (“value; regard; esteem”)
Verb edit
högakta (present högaktar, preterite högaktade, supine högaktat, imperative högakta)
Conjugation edit
Conjugation of högakta (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | högakta | högaktas | ||
| Supine | högaktat | högaktats | ||
| Imperative | högakta | — | ||
| Imper. plural1 | högakten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | högaktar | högaktade | högaktas | högaktades |
| Ind. plural1 | högakta | högaktade | högaktas | högaktades |
| Subjunctive2 | högakte | högaktade | högaktes | högaktades |
| Participles | ||||
| Present participle | högaktande | |||
| Past participle | högaktad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||