käbbel

See also: kabbel

German

Verb

käbbel

1. inflection of käbbeln:
   1. first-person singular present
   2. singular imperative

Swedish

Etymology

From the verb käbbla, since 1681.

Noun

käbbel n

1. bickering, squabble

Declension

Declension of käbbel
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	käbbel	käbblet	—	—
Genitive	käbbels	käbblets	—	—

References

• käbbel in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• käbbel in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)