kräva

Swedish

Etymology

For the verb: krav +‎ -a. From Old Swedish kræfia (Old Norse krefja), from Proto-Germanic *krafjanan or Proto-Germanic *krabjanan. Causative derivation from krav. Cognate with Danish kræve, Norwegian kreve, Old English crafian and Modern English crave.

Pronunciation

• Audio

  (file)

Noun

kräva c

1. crop, craw (a bird's stomach)

Declension

Declension of kräva

	singular		plural
common	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	kräva	krävan	krävor	krävorna
genitive	krävas	krävans	krävors	krävornas

Verb

kräva

1. to demand, to forcefully request

Conjugation

Conjugation of kräva

	Active	Passive
Infinitive	kräva	krävas
Present tense	kräver	krävs, kräves
Past tense	krävde	krävdes
Supine	krävt	krävts
Imperative	kräv	—
Present participle	krävande
Past participle	krävd

Related terms

• krav
• kräva liv