längta

Swedish

längta (present längtar, preterite längtade, supine längtat, imperative längta)

long (to wait, to aspire)
Barnen sade att de redan längtade till jul.
The children said they were already longing for Christmas.
(with "efter") long for; miss someone or have a desire for
De älskande längtade efter varandras sällskap.
The lovers longed for each other's company.

Conjugation of längta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	längta		längtas
Supine	längtat		längtats
Imperative	längta		—
Imper. plural¹	längten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	längtar	längtade	längtas	längtades
Ind. plural¹	längta	längtade	längtas	längtades
Subjunctive²	längte	längtade	längtes	längtades
	Participles
Present participle	längtande
Past participle	längtad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.