möjliggöra
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
möjliggöra (present möjliggör, preterite möjliggjorde, supine möjliggjort, imperative möjliggör)
- to enable, to make possible
Conjugation edit
Conjugation of möjliggöra (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | möjliggöra | möjliggöras | ||
| Supine | möjliggjort | möjliggjorts | ||
| Imperative | möjliggör | — | ||
| Imper. plural1 | möjliggören | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | möjliggör | möjliggjorde | möjliggörs, möjliggöres | möjliggjordes |
| Ind. plural1 | möjliggöra | möjliggjorde | möjliggöras | möjliggjordes |
| Subjunctive2 | möjliggöre | möjliggjorde | möjliggöres | möjliggjordes |
| Participles | ||||
| Present participle | möjliggörande | |||
| Past participle | möjliggjord | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||