See also: rank, Rank, and ránk

Estonian edit

Etymology edit

Probably a variant of rank, itself from Proto-Finnic *rankka. Compare Finnish rankka, Ingrian rankka, Karelian rankka, Votic rankka and Livonian rǟnka.

Adjective edit

ränk (genitive ränga, partitive ränka, comparative rängem, superlative kõige rängem or rängim)

  1. heavy, serious, grievous

Declension edit

Declension of ränk (ÕS type 22i/külm, k-g gradation)
singular plural
nominative ränk rängad
accusative nom.
gen. ränga
genitive ränkade
partitive ränka ränki
ränkasid
illative ränka
rängasse
ränkadesse
rängisse
inessive rängas ränkades
rängis
elative rängast ränkadest
rängist
allative rängale ränkadele
rängile
adessive rängal ränkadel
rängil
ablative rängalt ränkadelt
rängilt
translative rängaks ränkadeks
rängiks
terminative rängani ränkadeni
essive rängana ränkadena
abessive rängata ränkadeta
comitative rängaga ränkadega

Swedish edit

Noun edit

ränk c

  1. (rare) a secret, ill-intentioned act or plan

Usage notes edit

See ränker. Rare in the singular.

Declension edit

Declension of ränk 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative ränk ränken ränker ränkerna
Genitive ränks ränkens ränkers ränkernas

References edit