söndra
Swedish edit
Etymology edit
Inherited from Old Swedish syndra, equivalent to sönder + -a. Cognate of Danish søndre, Old Norse sundra, Middle Low German sunderen, Old High German suntarōn (from whence Middle High German sundern and German sondern), English sunder.
Verb edit
söndra (present söndrar, preterite söndrade, supine söndrat, imperative söndra)
- to divide (cause division/disagreement within)
- De försöker söndra oss, för tillsammans är vi för starka
- They're trying to divide us, because together, we are too strong
Conjugation edit
Conjugation of söndra (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | söndra | söndras | ||
Supine | söndrat | söndrats | ||
Imperative | söndra | — | ||
Imper. plural1 | söndren | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | söndrar | söndrade | söndras | söndrades |
Ind. plural1 | söndra | söndrade | söndras | söndrades |
Subjunctive2 | söndre | söndrade | söndres | söndrades |
Participles | ||||
Present participle | söndrande | |||
Past participle | söndrad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Derived terms edit
- söndra och härska (“divide and conquer”)
References edit
- söndra in Svensk ordbok (SO)
- söndra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- söndra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- sönder in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)