skänka

Swedish

Etymology

From Old Swedish skænkia, from Middle Low German schenken, from Proto-Germanic *skankijaną.

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɧɛŋka/

• Audio

  (file)

• Rhymes: -²ɛŋka

Verb

skänka (present skänker, preterite skänkte, supine skänkt, imperative skänk)

1. to give, donate

Conjugation

Conjugation of skänka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	skänka		skänkas
Supine	skänkt		skänkts
Imperative	skänk		—
Imper. plural1	skänken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	skänker	skänkte	skänks, skänkes	skänktes
Ind. plural1	skänka	skänkte	skänkas	skänktes
Subjunctive2	skänke	skänkte	skänkes	skänktes
	Participles
Present participle	skänkande
Past participle	skänkt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• skänka in Svensk ordbok.