skepp

Swedish

Etymology

From Old Norse skip, from Proto-Germanic *skipą.

Pronunciation

• IPA: /ɧɛp/

• Audio

  (file)

Noun

skepp n

1. a ship (large water vessel)
2. each third of the nave, a large section of the open space in a church as separated by columns

Declension

Declension of skepp

	singular		plural
Neuter	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	skepp	skeppet	skepp	skeppen
genitive	skepps	skeppets	skepps	skeppens

Related terms

mittskepp

sidoskepp

tvärskepp

vessel

passagerarskepp rymdskepp skeppa skeppare skeppning skeppsbord skeppsbrott skeppsbruten skeppsbyggare skeppsbygge skeppsbyggeri

skeppsbyggnad skeppsbåt skeppsfart skeppsfurnerare skeppsfurnering skeppsgosse skeppsgrav skeppshandel skeppshandling skeppsjolle skeppskamrat

skeppskatt skeppsklarerare skeppsklarering skeppsklocka skeppskyrkogård skeppslag skeppslast skeppslista skeppslucka skeppslägenhet skeppsläkare

skeppsmask skeppsmast skeppsmäklare skeppsmätare skeppsmätning skeppspapper skeppspojke skeppsredare skeppsrederi skeppsregister skeppsråtta

skeppsskorpa skeppsskrov skeppssättning skeppsteknisk skeppstrailer skeppsvarv skeppsvrak skeppund vikingaskepp votivskepp

room in a church

• mittskepp
• sidoskepp
• tvärskepp

See also

• båt
• färja
• fartyg
• sjöfart

References

• skepp in Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket (13th ed., online)