slutföra
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
slutföra (present slutför, preterite slutförde, supine slutfört, imperative slutför)
- to complete, to finish, to finish off (a project or the like)
Conjugation edit
Conjugation of slutföra (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | slutföra | slutföras | ||
| Supine | slutfört | slutförts | ||
| Imperative | slutför | — | ||
| Imper. plural1 | slutfören | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | slutför | slutförde | slutförs, slutföres | slutfördes |
| Ind. plural1 | slutföra | slutförde | slutföras | slutfördes |
| Subjunctive2 | slutföre | slutförde | slutföres | slutfördes |
| Participles | ||||
| Present participle | slutförande | |||
| Past participle | slutförd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||