sluttning

Swedish

Huset är byggt i en sluttning

Noun

sluttning c

1. a (smaller) area of sloping ground; a slope, a hillside

Declension

Declension of sluttning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sluttning	sluttningen	sluttningar	sluttningarna
Genitive	sluttnings	sluttningens	sluttningars	sluttningarnas

Related terms

• slutta

See also

• backe
• slänt

References

• sluttning in Svensk ordbok (SO)
• sluttning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)