stjäla

Swedish

Etymology

From Old Norse stela, from Proto-Germanic *stelaną.

Pronunciation

• IPA: /ˈɧɛːˌla/

• audio

  (file)

Verb

stjäla

1. to steal

Conjugation

Conjugation of stjäla

	Active	Passive
Infinitive	stjäla	stjälas
Present tense	stjäl	stjäls, stjäles
Past tense	stal	stals
Supine	stulit	stulits
Imperative	stjäl	—
Present participle	stjälande
Past participle	stulen

Synonyms

• sno
• knycka
• nalla
• norpa

Related terms

• stöld