väja
Swedish edit
Verb edit
väja (present väjer, preterite väjde, supine väjt, imperative väj)
- to (temporarily) change direction or course to avoid colliding with something
- I ett chickenrace förlorar den som väjer först ― In a chicken race, the first to turn loses
- Vi kunde inte väja för älgen ― We couldn't dodge (collided with) the moose
- (figuratively) to avoid
- Han väjer inte för svåra uppgifter ― He faces difficult tasks head-on
- to yield (give way) to
- I den här situationen ska bilar väja för cyklar ― In this situation, cars should yield to bikes
Usage notes edit
The thing being avoided follows the preposition för.
Conjugation edit
Conjugation of väja (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | väja | väjas | ||
| Supine | väjt | väjts | ||
| Imperative | väj | — | ||
| Imper. plural1 | väjen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | väjer | väjde | väjs, väjes | väjdes |
| Ind. plural1 | väja | väjde | väjas | väjdes |
| Subjunctive2 | väje | väjde | väjes | väjdes |
| Participles | ||||
| Present participle | väjande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||