anordning

Danish

Etymology

From anordne (“to arrange”) +‎ -ing.

Pronunciation

• IPA^(key): /anɔrˀdneŋ/, [ˈanˌɒˀd̥neŋ]

Noun

anordning c (singular definite anordningen, plural indefinite anordninger)

1. device (a thing with a certain purpose)
2. regulation (an instruction from a ministry as to how administrate a law)

Declension

Declension of anordning

common gender	Singular		Plural
	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	anordning	anordningen	anordninger	anordningerne
genitive	anordnings	anordningens	anordningers	anordningernes

References

• “anordning” in Den Danske Ordbog

Swedish

Etymology

Calque of German Anordnung, equivalent to anordna +‎ -ning.

Noun

anordning c

1. contrivance, device, appliance

Declension

Declension of anordning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	anordning	anordningen	anordningar	anordningarna
Genitive	anordnings	anordningens	anordningars	anordningarnas

References

• anordning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• anordning in Svensk ordbok (SO)
• anordning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)