vikt

Swedish

Etymology 1

From Low German and Middle Low German wicht, from Old Saxon wiht, from Proto-West Germanic *wihti.

Pronunciation

• IPA^(key): /vɪkt/

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -ɪkt

Noun

vikt c

1. weight, mass
2. a weight (an object with the purpose of being heavy)
3. importance of something

Declension

Declension of vikt
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	vikt	vikten	vikter	vikterna
Genitive	vikts	viktens	vikters	vikternas

Derived terms

• atomvikt
• bakvikt
• bantamvikt
• bruttovikt
• dödvikt
• egenvikt
• finvikt
• fjädervikt
• flugvikt
• födelsevikt
• huvudvikt
• idealvikt
• jämvikt
• kilovikt
• krockvikt
• kroppsvikt
• lastvikt
• lättvikt
• lösvikt
• matchvikt
• medelvikt
• mellanvikt
• molekylvikt
• molvikt
• motvikt
• myggvikt
• nettovikt
• normalvikt
• slaktvikt
• supertungvikt
• taravikt
• tjänstevikt
• tonvikt
• torrvikt
• totalvikt
• trivselvikt
• tungvikt
• undervikt
• viktig
• viktklass
• weltervikt
• övervikt

 

See also

• tung
• tyngd
• våg
• väga
• vågskål

Etymology 2

See the etymology of the corresponding lemma form.

Pronunciation

• IPA^(key): /viːkt/

Participle

vikt

1. past participle of vika

Derived terms

• dubbelvikt
• hopvikt
• invikt
• nedvikt
• ovikt
• tillbakavikt
• uppvikt
• utvikt

 

Verb

vikt

1. supine of vika

Further reading

• vikt in Svensk ordbok.
• vikt in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)