åthäva

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish athǣva. Cognate of Icelandic athæfi. Originally related to a phrasal verb of the form ha sig åt, compare bära sig åt.

Noun

åthäva c

1. conduct, behaviour, manners

Usage notes

Almost exclusively in the plural.

Declension

Declension of åthäva
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	åthäva	åthävan	åthävor	åthävorna
Genitive	åthävas	åthävans	åthävors	åthävornas

References

• åthäva in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• åthävor in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• åthävor in Svensk ordbok (SO)
• åthävor in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)