իշխանապետություն

Armenian edit

Alternative forms edit

Etymology edit

From Old Armenian իշխանապետութիւն (išxanapetutʻiwn).

Pronunciation edit

Noun edit

իշխանապետություն (išxanapetutʻyun)

  1. (rare) principality
    • 2005, Levon Ter-Petrosyan, Xačʿakirnerə ew hayerə. Hator A [The Crusaders and the Armenians. Volume I] page 72:
      1266 թվականին, ներխուժելով Կիլիկիա, մամլյուքները կործանիչ հարված հասցրին Հայոց թագավորությանը, իսկ երկու տարի անց, 1268 թվականին, հեշտությամբ գրավեցին Անտիոքը, այդպիսով վերջ տալով իշխանապետության շուրջ հարյուր յոթանասուն տարի տեւած փոթորկալից կյանքին։
      1266 tʻvakanin, nerxuželov Kilikia, mamlyukʻnerə korcaničʻ harvac hascʻrin Hayocʻ tʻagavorutʻyanə, isk erku tari ancʻ, 1268 tʻvakanin, heštutʻyamb gravecʻin Antiokʻə, aydpisov verǰ talov išxanapetutʻyan šurǰ haryur yotʻanasun tari tewac pʻotʻorkalicʻ kyankʻin.
      Invading Cilicia in 1266 the mamelukes destroyed the Armenian kingdom and two years later in 1268 they easily captured Antioch, thus ending the principality's stormy life that lasted for a hundred and seventy years.

Declension edit