Open main menu

Wiktionary β

Contents

EstonianEdit

EtymologyEdit

From Old Norse Ragnarr.

Proper nounEdit

Ragnar

  1. A male given name

Related termsEdit


FaroeseEdit

EtymologyEdit

From Old Norse Ragnarr.

PronunciationEdit

Proper nounEdit

Ragnar m

  1. A male given name

Usage notesEdit

Patronymics

  • son of Ragnar: Ragnarsson
  • daughter Ragnar: Ragnarsdóttir

DeclensionEdit

Singular
Indefinite
Nominative Ragnar
Accusative Ragnar
Dative Ragnari
Genitive Ragnars

IcelandicEdit

EtymologyEdit

From Old Norse Ragnarr.

PronunciationEdit

Proper nounEdit

Ragnar m

  1. A male given name

DeclensionEdit


NorwegianEdit

EtymologyEdit

From Old Norse Ragnarr, from regin, rǫgn (counsel) and herr (army); cognate to German Rainer.

Proper nounEdit

Ragnar

  1. A male given name.

SwedishEdit

EtymologyEdit

From Old Norse Ragnarr. Out of use in Sweden by 16th century, revived since 1811.

Proper nounEdit

Ragnar c (genitive Ragnars)

  1. A male given name.
    • 1994 Marianne Fredriksson, Anna, Hanna och Johanna, Wahlström & Widstrand (2001), ISBN 9146182942, page 48:
      - Ragnar lelle, sa hon.
      Hon var glad för namnet, för att hon haft kraft att driva igenom det. I båda gårdarna hade det varit invändningar, i ingen av släkterna hade namnet funnits. Sen hade de tigit och tänkt, att dä ä som dä ska, oäkting ska ente bäre släktnamne. Men Hanna mindes en pojke i skolan.