knä

See also: KNA, kná, knæ, and kñā-

Swedish

Etymology

From Old Norse kné, from Proto-Germanic *knewą, from Proto-Indo-European *ǵónu (“knee”).

Pronunciation

• IPA^(key): /knɛː/

• audio

  (file)

Noun

knä n

1. (anatomy) knee; the joint between the thigh and the lower leg
2. lap, the upper legs

   sitta i knät på någon

   sit in someone's lap

Declension

Declension of knä
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	knä	knäet	knän	knäna
Genitive	knäs	knäets	knäns	knänas

Declension of knä
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	knä	knät	knän	knäna
Genitive	knäs	knäts	knäns	knänas

Derived terms

• knäa
• knäbyxor
• knäböja
• knäböjning
• knädjup
• knäfall
• knäfalla
• knähund
• knähög
• knähöjd
• knäkort
• knäled
• knäliggande
• knälång
• knäoperation
• knäprotes
• knäreflex
• knärör
• knäsena
• knäskada
• knäskadad
• knäskura
• knäskydd
• knäskål
• knästrumpa
• knästående
• knäsvag
• knäsvaghet
• knäsätta
• knäsättning
• knätofs
• knäveck
• knävärmare
• skurknä

 

References

• knä in Svensk ordbok (SO)
• knä in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• knä in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)