knarrning

Swedish

Etymology

From knarra +‎ -ning.

Noun

knarrning c

1. creaking

Declension

Declension of knarrning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	knarrning	knarrningen	knarrningar	knarrningarna
Genitive	knarrnings	knarrningens	knarrningars	knarrningarnas

Related terms

• knarr
• knarrig

Further reading

• knarrning in Svenska Akademiens ordböcker