nära

See also: nara, Nara, NARA, nára, nåra, næra, närä, and närå

SwedishEdit

Derived from Old Norse nær, from Proto-Germanic *nēhwiz, comparative of *nēhw. Ultimately from Proto-Indo-European *h₂neḱ- (“to reach”).

nära (comparative närmare or närmre, superlative närmast or närmst)

Inflection of nära
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative²
Common singular	nära	närmare	närmast
Neuter singular	nära	närmare	närmast
Plural	nära	närmare	närmast
Masculine plural³	nära	närmare	närmast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular¹	näre	närmare	närmaste
All	nära	närmare	närmaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Inflection of nära
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative²
Common singular	nära	närmre	närmst
Neuter singular	nära	närmre	närmst
Plural	nära	närmre	närmst
Masculine plural³	nära	närmre	närmst
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular¹	näre	närmre	närmste
All	nära	närmre	närmsta
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

nära (present när, preterite närde, supine närt, imperative när)

Conjugation of nära (weak)

	Active		Passive
Infinitive	nära		näras
Supine	närt		närts
Imperative	när		—
Imper. plural¹	nären		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	när	närde	närs, näres	närdes
Ind. plural¹	nära	närde	näras	närdes
Subjunctive²	näre	närde	näres	närdes
	Participles
Present participle	närande
Past participle	närd
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.