nära

SwedishEdit

EtymologyEdit

From Old Norse nær, from Proto-Germanic *nēhw.

PronunciationEdit

AdjectiveEdit

nära (comparative närmare or närmre, superlative närmast or närmst)

  1. near, close

DeclensionEdit

Inflection of nära
Indefinite/attributive Positive Comparative Superlative2
Common singular nära närmare närmast
Neuter singular nära närmare närmast
Plural nära närmare närmast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 näre närmare närmaste
All nära närmare närmaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in an attributive role.
Inflection of nära
Indefinite/attributive Positive Comparative Superlative2
Common singular nära närmre närmst
Neuter singular nära närmre närmst
Plural nära närmre närmst
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 näre närmre närmste
All nära närmre närmsta
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in an attributive role.

VerbEdit

nära

  1. to nourish, nurture; give nourishment to
  2. to nurture; keep alive (such as a dream)

ConjugationEdit

Related termsEdit

Read in another language