läte

Estonian

Etymology

From Proto-Finnic *läktek.

Noun

läte (genitive lätte, partitive lätet)

1. source (the point of natural discharge of groundwater at the surface or at the bottom of a body of water)
2. origin (where something comes from, originates)

Declension

Declension of läte (ÕS type 6/mõte, length gradation)
		singular	plural
nominative		läte	lätted
accusative	nom.
	gen.	lätte
genitive			lätete
partitive		lätet	lätteid
illative		lättesse	lätetesse lätteisse
inessive		lättes	lätetes lätteis
elative		lättest	lätetest lätteist
allative		lättele	lätetele lätteile
adessive		lättel	lätetel lätteil
ablative		lättelt	lätetelt lätteilt
translative		lätteks	läteteks lätteiks
terminative		lätteni	läteteni
essive		lättena	lätetena
abessive		lätteta	läteteta
comitative		lättega	lätetega

Further reading

• “läte”, in [EKSS] Eesti keele seletav sõnaraamat [Descriptive Dictionary of the Estonian Language] (in Estonian) (online version), Tallinn: Eesti Keele Sihtasutus (Estonian Language Foundation), 2009

Swedish

Noun

läte n

1. call, cry, song, vocalization, ring

   "Mu", "bä", "mjau" och "kvack" är exempel på djurläten

   "Moo", "baa", "meow", and "quack" are examples of animal sounds

   fågelläten

   bird calls

2. sound

   Diskmaskinen ger ifrån sig ett underligt läte

   The washing machine is making a strange noise

Usage notes

About a sound (habitually) made by something (especially an animal), whereas ljud refers to a sound more generally. Some overlap occurs in usage.

Declension

Declension of läte
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	läte	lätet	läten	lätena
Genitive	lätes	lätets	lätens	lätenas

References

• läte in Svensk ordbok (SO)
• läte in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• läte in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)