överglänsa
Swedish edit
Etymology edit
över- (“over-”) + glänsa (“shine”)
Verb edit
överglänsa (present överglänser, preterite överglänste, supine överglänst, imperative övergläns)
- to show greater skill or performance; to outshine, to one up, to excel
- Lärjungen överglänste mästaren i svärdduellen
- The disciple outshone his master in the sword duel
Conjugation edit
Conjugation of överglänsa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | överglänsa | överglänsas | ||
| Supine | överglänst | överglänsts | ||
| Imperative | övergläns | — | ||
| Imper. plural1 | överglänsen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | överglänser | överglänste | överglänses | överglänstes |
| Ind. plural1 | överglänsa | överglänste | överglänsas | överglänstes |
| Subjunctive2 | överglänse | överglänste | överglänses | överglänstes |
| Participles | ||||
| Present participle | överglänsande | |||
| Past participle | överglänst | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||