angränsa

Swedish

Etymology

Compound of an +‎ gränsa.

Verb

angränsa (present angränsar, preterite angränsade, supine angränsat, imperative angränsa)

1. be adjacent

Usage notes

Mostly in the present participle.

Conjugation

Conjugation of angränsa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	angränsa		angränsas
Supine	angränsat		angränsats
Imperative	angränsa		—
Imper. plural1	angränsen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	angränsar	angränsade	angränsas	angränsades
Ind. plural1	angränsa	angränsade	angränsas	angränsades
Subjunctive2	angränse	angränsade	angränses	angränsades
	Participles
Present participle	angränsande
Past participle	angränsad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• angränsa in Svenska Akademiens ordböcker