finnjävel

Swedish

Etymology

finn (“Finnish”) +‎ jävel (“son of a bitch, motherfucker, bitch, bastard”)

Pronunciation

• IPA^(key): /²fɪnˌjɛːvɛl/

Noun

finnjävel c

1. (vulgar, offensive, ethnic slur) bloody Finn, Finnish bastard

Declension

Declension of finnjävel
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	finnjävel	finnjäveln	finnjävlar	finnjävlarna
Genitive	finnjävels	finnjävelns	finnjävlars	finnjävlarnas

Related terms

• danskjävel
• svenskjävel

See also

• finnpajsare
• hurrare
• hurri