prångla
Swedish edit
Etymology edit
From Old Swedish pranga. Likely influenced by mångla. Possibly related to prång and pracka på. Possibly related to Middle Low German prangen, from Proto-Germanic *pranganą (“to press”).
Compare Norwegian prangle, Icelandic pranga, Danish prange (and hestepranger, studepranger), Saterland Frisian prakken (“to push”), Middle High German phragen (“to sell”), phragener (“seller”).
Verb edit
prångla (present prånglar, preterite prånglade, supine prånglat, imperative prångla)
Usage notes edit
Often with preposition ut.
Conjugation edit
Conjugation of prångla (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | prångla | prånglas | ||
Supine | prånglat | prånglats | ||
Imperative | prångla | — | ||
Imper. plural1 | prånglen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | prånglar | prånglade | prånglas | prånglades |
Ind. plural1 | prångla | prånglade | prånglas | prånglades |
Subjunctive2 | prångle | prånglade | prångles | prånglades |
Participles | ||||
Present participle | prånglande | |||
Past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Derived terms edit
References edit
- prångla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- prångla in Svensk ordbok (SO)
- prångla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- prångla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- pranga in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T
- utpranga in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:2. Þ(TH)-Ö