substantivböjning

Swedish

Etymology

substantiv (“noun”) +‎ böjning (“inflection”)

Noun

substantivböjning c

1. (grammar) nominal inflection

Declension

Declension of substantivböjning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	substantivböjning	substantivböjningen	substantivböjningar	substantivböjningarna
Genitive	substantivböjnings	substantivböjningens	substantivböjningars	substantivböjningarnas