uppå

See also: uppa and Uppa

Swedish

Etymology

From Old Swedish up ā, from Old Norse upp á, equivalent to upp (“up”, adverb) +‎ å (“on”, preposition). Cognate with English upon.

Pronunciation

• IPA^(key): /¹ɵpoː/, [¹ɵpːoː], /²ɵpoː/, [²ɵpːoː]
• Hyphenation: upp‧på

Preposition

uppå

1. (somewhat solemn or dialectal) Synonym of på (“on”), upon
   • 1877, H. Aminson, “Folkvisor § Bergatrollets frieri [verse 2]”, in Bidrag Till Södermanlands Äldre Kulturhistoria, volume 1, Stockholm, page 22:

     Aldrig har det varit någon sadel uppå dem, […]

     Never has there been a saddle upon them, […]

Derived terms

• på (through rebracketing – compare English 'pon)

References

• uppå in Svensk ordbok (SO)
• uppå in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• uppå in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• uppå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)