See also: vanta, Vǟnta, VANTA, and vænta

Swedish

edit

Etymology

edit

From Old Norse vænta (to expect).

Pronunciation

edit
  • IPA(key): /²vɛnːta/
  • Audio:(file)

Verb

edit

vänta (present väntar, preterite väntade, supine väntat, imperative vänta)

  1. (intransitive) to wait [with ‘for’]
    Synonym: (archaic, poetic) bida
    Vi väntar på bussen.We're waiting for the bus.
    • 1915, Dan Andersson, Kolvaktarens Visor, Jag väntar...:
      Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
      medan stjärnorna vandra och nätterna gå. []
      I wait by my fire as the hours pass,
      as the stars wander, and the nights go. []
  2. (transitive) to wait for, to expect
    Hon väntar barn i april.She is expecting a child in April.

Conjugation

edit
edit

Further reading

edit