äregirig
Swedish edit
Etymology edit
From Old Swedish ærogirugher, from Middle Low German erengirich, equivalent to ära + -e- + girig. Cognate of Danish ærgerrig and German ehrgierig. See also German ehrgeizig.
Adjective edit
äregirig (comparative äregirigare, superlative äregirigast)
Declension edit
| Inflection of äregirig | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | äregirig | äregirigare | äregirigast |
| Neuter singular | äregirigt | äregirigare | äregirigast |
| Plural | äregiriga | äregirigare | äregirigast |
| Masculine plural3 | äregirige | äregirigare | äregirigast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | äregirige | äregirigare | äregirigaste |
| All | äregiriga | äregirigare | äregirigaste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic | |||
Derived terms edit
References edit
- äregirig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- äregirig in Svensk ordbok (SO)
- ära in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- äro girugher in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:2. Þ(TH)-Ö