äring

Swedish

Etymology

From år (“year”).

Noun

äring c

1. (archaic) Synonym of årsväxt

Declension

Declension of äring
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	äring	äringen	—	—
Genitive	ärings	äringens	—	—

References

• äring in Svensk ordbok (SO)
• äring in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• äring in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)