ärkehertig

Swedish

Etymology

From ärke- +‎ hertig.

Noun

ärkehertig c

1. archduke

Declension

Declension of ärkehertig
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	ärkehertig	ärkehertigen	ärkehertigar	ärkehertigarna
Genitive	ärkehertigs	ärkehertigens	ärkehertigars	ärkehertigarnas

Related terms

• ärkehertiginna

Further reading

• ärkehertig in Svenska Akademiens ordböcker