åklaga
Swedish
editEtymology
editVerb
editåklaga (present åklagar, preterite åklagade, supine åklagat, imperative åklaga)
- to prosecute
Conjugation
editConjugation of åklaga (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | åklaga | åklagas | ||
Supine | åklagat | åklagats | ||
Imperative | åklaga | — | ||
Imper. plural1 | åklagen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | åklagar | åklagade | åklagas | åklagades |
Ind. plural1 | åklaga | åklagade | åklagas | åklagades |
Subjunctive2 | åklage | åklagade | åklages | åklagades |
Participles | ||||
Present participle | åklagande | |||
Past participle | åklagad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Related terms
editSee also
editFurther reading
edit- åklaga in Svensk ordbok.