återföra
Swedish edit
Etymology edit
Inherited from Old Swedish aterföra, equivalent to åter + föra.
Verb edit
återföra (present återför, preterite återförde, supine återfört, imperative återför)
Conjugation edit
Conjugation of återföra (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | återföra | återföras | ||
| Supine | återfört | återförts | ||
| Imperative | återför | — | ||
| Imper. plural1 | återfören | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | återför | återförde | återförs, återföres | återfördes |
| Ind. plural1 | återföra | återförde | återföras | återfördes |
| Subjunctive2 | återföre | återförde | återföres | återfördes |
| Participles | ||||
| Present participle | återförande | |||
| Past participle | återförd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||