återvälja

Swedish

Etymology

Compound of åter +‎ välja.

Verb

återvälja (present återväljer, preterite återvalde, supine återvalt, imperative återvälj)

1. reelect

Conjugation

Conjugation of återvälja (weak)

	Active		Passive
Infinitive	återvälja		återväljas
Supine	återvalt		återvalts
Imperative	återvälj		—
Imper. plural1	återväljen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	återväljer	återvalde	återväljs, återväljes	återvaldes
Ind. plural1	återvälja	återvalde	återväljas	återvaldes
Subjunctive2	återvälje	återvalde	återväljes	återvaldes
	Participles
Present participle	återväljande
Past participle	återvald
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• återval

References

• återvälja in Svenska Akademiens ordböcker