överskatta
Swedish
editEtymology
editöver + skatta (“estimate”). Attested since circa 1755.
Verb
editöverskatta (present överskattar, preterite överskattade, supine överskattat, imperative överskatta)
- overestimate (deem as greater or better than what is actually the case)
- Antonym: underskatta
Conjugation
editConjugation of överskatta (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | överskatta | överskattas | ||
| Supine | överskattat | överskattats | ||
| Imperative | överskatta | — | ||
| Imper. plural1 | överskatten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | överskattar | överskattade | överskattas | överskattades |
| Ind. plural1 | överskatta | överskattade | överskattas | överskattades |
| Subjunctive2 | överskatte | överskattade | överskattes | överskattades |
| Participles | ||||
| Present participle | överskattande | |||
| Past participle | överskattad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||