behärskare

Swedish

Etymology

From behärska +‎ -are.

Noun

behärskare c

1. agent noun of behärska

Declension

Declension of behärskare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	behärskare	behärskaren	behärskare	behärskarna
Genitive	behärskares	behärskarens	behärskares	behärskarnas

Further reading

• behärskare in Svenska Akademiens ordböcker